01 Mar Allt har en historia!
En av de mer framträdande och kanske den mest udda saken på Johns Place är nog den där gamla skallen som möter dig på bardisken när du ska beställa ngt från baren. Eller så kanske du numera tillhör gruppen stenåldersstammisar som tycker det är helt normalt, för den har ju alltid stått där! Och kommer man inrantandes som en nyfärsking vill man kanske inte utmärka sig med med en massa frågor om något så trivialt som vardagsmat!
Men för alla er som undrar om Johns Place´s interiörer kommer från Ikea så är det lite mera komplicerat än så. Allt har nämligen en historia som dimper ned här på The place, liksom den historia som du och jag bär på när vi kliver in genom dörren här. Genom åren så har människorna, gästerna, vännerna, personalen och min familj lämnat spår på Johns Place. En liten bit av dem själva sitter i väggarna och andas med sin närvaro, och det ger på något sätt mera liv, känsla, andakt och tillhörighet i huset för alla. Att komma hem, den känslan är den bästa! Så just därför kan det vara lite uppslitande och samtidigt underbart när det är dags för renoveringstider i huset, inte bara för mig utan även för en del gäster. För även om man inte riktigt vill erkänna det, så lider vi nog alla lite av, nostalgi.
Under varje renoveringsperiod på Johns så sker en hel del sortering bland alla saker och prylar som hänger och dinglar lite här och var. Gamla saker försvinner och nya tar plats, precis som med människor. Det är även då man märker av tidens tand för hur våra gränser förändrats, vad är numera rumsrent och vad är inte? Det är då vissa saker försvinner ned i någon kartong och lagras till bättre tider, eller helt enkelt försvinner ned i soporna och glömskans värld!
Några av de saker som inte försvunnit och som du kan bevittna när du kommer hit är kanske inte riktigt rumsrena, men de har helt enkelt for mycket historia med sig i bagaget för att låta sig kasseras. Eller som den där dödskallen, den är numera en kär gammal familjemedlem. Det är ingen numera levande varelse som riktigt vet vart den kommer ifrån, men den fanns redan på plats i baren då den välkände John Bakker flyttade in och skapade starten för Johns Place. Varje kväll sedan si-sådär en 46 år sedan så ingår den i en vardaglig daglig rutin, eller kanske vi ska kalla det, ritual. Tända och släcka! Själva släckningsarbetet inträffar då vi slarvat med att byta ljus och lågan tar fart i skallen. Då skriker alla svettigt, DET BRINNER! En meter låga tar fart och hotar barens kära interiörer, och då gäller det att ha djupa lungor! Och det där med öppen eld, grillat är ju synonymt med Johns Place. Ja, det är inte helt lätt att plocka bort och slänga, för vad är Johns Place utan sin genuina historia!
För att inte tala om de där gamla, fula slipsarna som dinglar ned från taket i baren. Vi kan skryta med att de flesta är från 80, 90-talet. Här snackar vi verkligen ¨The real thing¨ inom slipsvärlden. Det hela begav sig på den tiden då Kristian Andersen huserade runt som stolt barmästare på Johns Place och Dorthe Florin, den glada ägarinnan spatserade runt med ett märkligt grin på läpparna. Ett visst datum, en gång om året utmärkte sig denna högst märkliga och ovanliga tradition. Nu finns det säkerligen en hel del gamla stammisar som har stenkoll på ämnet och själva upplevelsen i sig. Och här kan vi återigen konstatera att de där gränserna för vad som är ok, och inte ok, flyttas fram och tillbaka över tid. För vad hade du sagt om Mr Startender med ett stadigt tag om din dyrgrip och gjorde ett gyllene snitt i din favoritälsklingsslips och sedan glatt bankade upp den som en souvenir i sin bar!!! Inget konstigt DÅ. men idag kanske vi inte hade uppskattat det på samma sätt. Du som gäst hade två val, sabel eller saxen? De flesta valde saxen! Var det roligare förr? Var VI roligare förr, var tiden roligare? Inte helt lätt att svara på…men helt klart finns det ett fint nostalgiskt skimmer då vi tänker tillbaka på den gamla goda tiden!
Något annat som blivit symboliskt för Johns Place och som har ett starkt affektionsvärde är de uppblåsta, fd. giftiga blåsfiskarna som John Bakker installerade under 70-talet, då dinglade de ned över borden och fungerade som lampor. De brukade också till servitrisernas förtret fastna med taggarna i håret! Supercool design då, kanske inte på 90-talet men idag säger vi återigen wow, vad häftigt! Numera är de dock utan glödlampor där de hänger, outbytbara, de har helt enkelt varit med så länge att de numera är som familjemdelemmar de också. Och då är de ju en självklarhet på Johns Place. I samband med renoveringen har det tillkommit en del nya interiörer som ska ta del av detta stycke historia som ständigt utspelar sig på Johns Place. Min käre far, som är väldigt konstnärligt begåvad och som är en briljant tankeläsare har utifrån mina ritningar och på ett mästerligt sätt smedjat nya möbler i restaurangen. Så tillsammans har vi skapat ytterligare ett stycke historia för framtiden.
Ja om man tar sig tid och verkligen kikar runt lite ser man en hel del märkliga saker på väggar, hyllor, skrymslen och vrår, men jag garanterar dig, allt har sin naturliga förklaring! Varje liten sak som flyttat in här i huset har sin alldeles egna unika historia, oavsett om den är ny eller gammal. Men vissa saker kan helt enkelt inte bytas ut, oavsett tidens tand för vad som är accepterat eller inte, och det är nog det som gör saker, människor så speciella och unika. Man skapar nog omedvetet ett stycke historia runt sig ihop med de människor som finns i ens närhet, och som omger en. Det sätter sig i väggarna!
Välkommen ned till ett nytt men ändå ett minnesvärt, nostalgiskt John Place!
Dorthe Florin
Foto: Linda Grönlund The Photostudio.se